Övningssordin

Sent på kvällen i en lyhörd lägenhet vill man kanske inte plocka fram fiolen och spela på för fullt. Man kan smygspela lite försiktigt, men med sovande barn i rummet bredvid är det inte alltid det funkar heller. Vad ska man göra? En vanlig liten sordin hjälper inte mycket, den dämpar visserligen – men det blir inte i närheten av tillräckligt svagt. Det är då man plockar fram sin övningssordin!

När vi fick vårt första barn bestämde jag mig för att skaffa en övningssordin och testade ett par olika varianter. En tung metallsak som dämpade extremt mycket och en något mindre klumpig i gummi som jag då tyckte dämpade nog bra. Den tunga metallsordinen kändes lite läskig (tänk om man tappar den på fiolen, vilka märken det blir…) så det fick bli gummivarianten.

Det funkade ofta bra, men inte alltid. Satt jag i andra änden av lägenheten med stängda dörrar hela vägen kunde man småspela lite, men aldrig riktigt ta i. Nu får man ju inte så mycket ton över huvud taget med en övningssordin, så för den sakens skull spelar det ingen roll hur mycket man spelar ut. Men man vill ju inte stå och fega!

Något senare hittade jag en gummiklädd metallsordin – perfekt! Stor och tung tar den bort nästan allt ljud, ibland är det så att man har svårt att höra själv. Det kanske skulle bli märken i fiolen om jag tappade den också, men det känns lite bättre än den där väldigt hårda metallytan. Nu kan jag sitta i köket, med sovande barn i rummen intill – utan att behöva fegspela med stråken.

Annonser
Det här inlägget postades i spelafela. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s