Min väg till kristen tro

Påskdagen firades för min del med Salabackekyrkans sinnesromässa. Jag var med och spelade förstås men delade också en kort sammanfattning av min väg till kristen tro. Funderade på om jag skulle lägga ut den här eller inte och bestämde mig till slut för att göra det. Jag hoppas att det kan vara intressant även om jag inte går in på särskilt mycket detaljer. Har du frågor eller funderingar lovar jag att försöka svara så gott jag kan, antingen som kommentar eller via e-post (pontus.adefjord[at]gmail.com).

Glad påsk!

Jag har nog alltid varit en sökare. Jag kan inte minnas att jag någonsin tvivlat på Guds existens, men jag kan minnas många tvivel och funderingar kring vem, eller vad, Gud är? Vem, eller vad, jag är? Och vad får det egentligen för betydelse för hur jag lever mitt liv?

Att söka innanför Kyrkans väggar var aldrig aktuellt. Kyrkan och kristendom var för mig död – en maktstruktur som höll människor fångna i något slags andliga tvångströjor. Nej, sann, levande andlighet fanns inte i Kyrkan. I stället sökte jag mig ett tag österut. Sedan tillbaka till väst, på jakt efter en ”ursprunglig” europeisk mystik. Och så vidare västerut, till nord- och sydamerikanska indianfolk och deras schamanism. Ibland hittade jag ställen där jag trivdes men ganska snart kom en rastlöshet krypande.

Dags ett söka vidare. Något kunde man alltid ta med sig. ”Det som funkar är bra” – det var den rådande principen. Men varför funkar inget mot den där krypande rastlösheten?

Hela tiden handlade det för mig om olika tekniker för att nå fram till Gud (eller vad jag kallade honom, henne, det för tillfället). Att klättra upp i ett träd, bara för att senare se ett litet högre träd en bit bort, som nog var bättre.

Men så hände det sig att jag hamnade i en kyrka. Uppsala Domkyrka, en julnatt. Där och då hände något. Dels blev jag rörd av att de psalmer vi sjöng har sjungits i tusen år, en del ännu längre. Men det var något mer, något jag inte kunde sätta fingret på. var det andligt liv?

Det var förstås lätt att avfärda som sentimentalitet. Ljus, massa folk, sent på kvällen, ungefär samma trick som nazisterna använde på 30-talet och det funkade ju då.

Ungefär ett halvår senare konfirmerades en kusin till min dåvarande flickvän (numera fru) och något liknande hände då. Jag upptäckte att det i kyrkan fanns en genuin andlighet. Det fanns ett andligt liv av något slag. Inte så att det gjorde mig särskilt intresserad, men det slog hål på några av mina fördomar. Liksom öppnade en dörr lite på glänt.

Ett tag senare befann jag mig i Motala, på en folkhögskola där jag skulle läsa musik och pedagogik. Andlighet hade jag försökt lägga bakom mig. Visst trodde jag att det ”fanns något” men i praktiken var jag om inte ateist så åtminstone agnostiker.

Kanske var det den gamla vanliga rastlösheten som kom krypande, något gjorde i alla fall att mitt sökande tog snurr igen. Som vanligt lusläste jag alla böcker jag kunde hitta i bibliotektes hyllor Cm-n, Religionshistoria och Moderna religionsbildningar.

Ni har kanske inte varit på Motala stadsbibliotek, men jag kan berätta att det är mycket mindre än Uppsalas. Så hyllorna Ca-l, med böcker om kristendom, står mycket närmare där. Om jag inte minns fel rymdes alla böcker under C i två hyllor. Bland de böckerna, där jag i vanliga fall inte ens skulle få för mig att titta, stod en bok med framsidan utåt och ganska provocerande titel: KAN MAN VARA KRISTEN?

Författaren var C.S. Lewis, honom kände jag till. Jag hade sett (och gillat) den gamla filmatiseringen av Narniaböckerna många gånger. Boken fick följa med hem, tanken var att ”har något funkat för folk i två tusen år är det kanske åtminstone värt att undersöka lite”.

Nu mötte jag något jag aldrig mött tidigare. Dels en kristen som accepterade, ja till och med uppmuntrade, ifrågasättande av den kristna tron. Dels ett innehåll som inte alls stämde överens med mina gamla fördomar om vad kristendom var. Men också en ny inställning: vad som spelar störst roll är inte bara ”funkar det här” utan också ”ÄR DET SANT?”

Sanningen som något riktigt, existerande och nåbart. En andlig sanning som i viss mån kan greppas av förnuftet. Tro och förnuft, hjärta och hjärna, som samverkar.

Och inte bara en abstrakt sanning, utan sanningen som en PERSON. En del har väldigt starka upplevelser av att möta Jesus. Den typen av upplevelse har jag inte haft, men jag har en väldigt stark känsla av att jag möter Jesus hela tiden. I Bibeln, Ordet, och i kyrkans gemenskap och liv.

Den Jesus jag möter där är helt unik. Han säger själv att HAN är sanningen. Vägen. Själva livet. Att vi inte behöver klättra upp till himlen eftersom himlen sänkt sig ned till oss. Min ”andliga status” hänger inte på mig, utan på Honom. Han ÄR min andliga status. En svindlande tanke, eftersom Han är Gud själv. I Honom får jag vara Guds barn. Att vara någons barn kan man aldrig förtjäna, bara acceptera och ta emot. Han säger ”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så ska jag ge er vila. Då ska ni finna ro för era själar”.

Jag fortsatte läsa och lyssna, började be och gå till kyrkan ibland. Det var ingen snabb och tydlig helomvändelse, mer som en seg och utdragen kamp, men när den kampen pågått ungefär ett år insåg jag att jag hade blivit kristen.

Det här var för sju, åtta år sedan. Resan har fortsatt efter att jag flyttade hem till Uppsala. Efter några år som musiklärare jobbar jag nu i Svenska Kyrkan med barn, ungdomar och musik. För ganska precis ett år sedan konfirmerades jag här i Salabackekyrkan.

Visst kan jag fortfarande känna mig rastlös ibland. Men i mig finns en trygghet att möta den rastlösheten med. Jag söker på sätt och vis fortfarande, men nu handlar det inte om att hitta det högsta trädet att klättra upp i. Nu handlar det om att gräva djupare på den plats där himlen möter jorden.

Kyrkan är Kristi kropp. Och Kristus är inte längre död, Han är uppstånden.

Annonser
Det här inlägget postades i spelafela och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Min väg till kristen tro

  1. Susanne skriver:

    Vad roligt att höra att du också är kristen :).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s