Om ärkebiskop och trosbekännelse

Som de flesta säkert märkt är det ärkebiskopsval på gång i Svenska Kyrkan. I dag var det en stor utfrågning av fyra av de fem kandidaterna. Jag hade inte möjlighet att följa den live men har försök läsa ikapp lite. Som vanligt när man närmar sig bekännelse och dogmer är perspektivet ”måste man tro på X?”.

Jag tycker inte att trosbekännelsen (låt oss säga den apostoliska) ska vara något slags medlemskrav – det enda som borde behövas för att vara välkommen i kyrkan är att man inte är perfekt. Jag har inte heller något emot att man i en gudstjänst väljer den lite allmänna formuleringen låt oss stämma in i kyrkans bekännelse i stället för den mer personliga låt oss bekänna vår kristna tro, jag kan faktiskt gilla det.

Men borde inte ett mål på vägen vara att den där allmänna bekännelsen blir mer personlig? Att kyrkans tro blir mer min egen? Att jag så småningom verkligen kan säga jag tror på och mena det?

I dagens samtalsklimat känns det inte så relevant att fråga ”måste man tro på X för att vara kristen?” utan kanske snarare ”får man tro på X?”. Får ärkebiskopen tro på jungfrufödseln? Att Jesus verkligen, kroppsligen, uppstod? Att han menade allt han sa, även det obekväma?

Annonser
Det här inlägget postades i spelafela och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s