Jodå, jag lever

Men det är mycket. Jag har jobbat och pluggat för fullt, snart passerar jag halvvägs-strecket i min prästutbildning. Efter sommaren ska jag sluta helt (nästan iaf) med jobbandet, för att orka men kanske mest för att få lite tid med familjen också. Det är trots allt en del som fått ta stryk de här snart tre åren.

Det känns tråkigt på många sätt, jag trivs väldigt bra med mitt jobb och skulle gärna fortsätta. Men samtidigt känns det väldigt bra, lite som att jag tagit ett steg framåt och nu måste lyfta på bakfoten för att komma vidare.

Vem vet, kanske blir det t o m lite tid till att spela musik då?

Annonser
Det här inlägget postades i spelafela. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s