Review: leather camera strap from 595strapco

Short version: I love it, go get one! Slightly longer version, continue reading…

Taken with NightCap Pro

I’ve had an old leather strap on several of my cameras, including the M9. But a few months back it broke and since then I’ve been using the plastic Leica strap that came with the camera. Not bad, for a plastic strap, but it’s plastic…

So I ordered a 42″ leather strap from 595strapco (the ”classic” model in tan) and it arrived last week. The leather is thick (much thicker than the old one I had) and gorgeous. It was quite stiff at first but is already softening a bit. The edges are raw and at first quite sharp, but I rubbed them with a piece of brass (actually my Kaweco brass sport pen) to round them off.

Taken with NightCap Pro

The leather has already picked up a couple of scuffs and marks, I’m sure it will age beautifully. If you want a strap that stays pristine, this one might not be for you. Of course one could treat the strap with something to protect it more, like Chamberlain’s Leather Milk. That would also make it more supple.

At first the strap rings seemed a bit lighter than other straps I’ve used, but everything feels secure so I’m not worried at all. On the M9 the rivets do end up just at the camera body’s edge so there might be some brassing here in the future. If you don’t like brassing, 595 has some designs without rivets.

Taken with NightCap Pro

One huge difference between this strap and other straps I’ve used is that the length is fixed. So whatever length you get, you can’t change it. That had me thinking for a while, but I realized that I’ve never really changed the length on my straps, just adjusted them to be the right length and left them there. When I measured the strap I was using it was almost exactly 42″, so I figured that would be perfect for me. It’s long enough to carry the camera cross-body, and it’s easy enough to wrap around my wrist when I carry it in my hand.

The price was good, shipping was fast and I really really like the strap. If you’re looking for a simple, no-frills leather strap, check out 595strapco.

Annonser
Publicerat i spelafela | Märkt , | Lämna en kommentar

En av kvällens spelmän

Sommaren har gått fort! Ganska lite har blivit gjort. Men man ska ju vara ledig också. Jag har fotat rätt mycket, det har varit kul. I kväll hade Philochoros dans i Stadsträdgården och familjen är borta så jag gick dit. Fiolen ligger på jobbet så kontrabasen fick följa med i stället. Det blev lite spelat och lite fotat. Här är favoriten, en av kvällens spelmän. Snacka om fotogenique. Fler bilder från kvällen finns på Flickr.

L1003891

Varför fiolen ligger på jobbet? Bra fråga, men det finns ett svar. I morgon börjar pastoratets sommarläger och jag har ingen bil för tillfället så det blir tåg till jobbet. Fick ut lite packning i dag så att jag inte behöver ta allt på cykeln i morgon.

Publicerat i spelafela | Märkt , | Lämna en kommentar

Det är roligt och jobbigt att spela mycket

En intensiv men bra termin har i princip nått sitt slut. Jag har jobbat mindre och läst mer. Nu är tentor skrivna och de sista smågrejerna skickas in i veckan som kommer, sen blir det sommar. Med sommarkurser visserligen, men jag ska försöka vara lite ledig också.

Den sista veckan har bjudit på mycket musik. Förra helgen spelade jag postludium i familjegudstjänsten tillsammans med några andra i församlingen. I fredags stod jag för musiken när ett par från dansföreningen skulle lära ut lite dans på en studentmottagning. I lördags gifte sig ett par vänner, jag spelade både under vigseln och festen. Och i dag var familjen på sommarfest hos andra vänner. Fiolen fick stanna hemma men gitarren följde med och det blev en del spelat, mest själv men ett par låtar tillsammans med en fiolspelman.

Roligt som bara den, men lite jobbigt också. När jag spelar mycket blir jag påmind om hur lite jag spelar annars. Och hur mycket spelandet betyder för mig. Jag borde verkligen hitta fler tillfällen att ta fram fiolen, mer regelbundet. Egentligen skulle jag kunna använda den mer på jobbet än jag gör. Vi har flera barn i våra grupper som spelar instrument, man kanske ska sikta på att få ihop en liten orkester…

Men nu är det ju snart sommar och då har jag nog mer tid. Det är åtminstone varmare ute på kvällarna, så man kan gå ut om man vill spela när barnen sover.

Publicerat i spelafela | Märkt | Lämna en kommentar

Den eviga ungdomens stad

Sista april är en riktig högtidsdag i Uppsala. Med familjen är det lite svårt att fota, man måste se till att inte tappa bort dem, eller bli borttappad. Men det blev en ganska bra fotodag, jag hade roligt och fick en del bilder. Den här är en av favoriterna tror jag, ett ungt par bland alla gamlingar med studentmössor. Fler bilder finns i albumet på Flickr!

L1002445

Publicerat i spelafela | Märkt | Lämna en kommentar

Kalender för resten av året

Kalenderhäftena jag gör till min Midori räcker bara ett halvår. Nu börjar det planeras sommar och på jobbet har det redan pratats om vad som ska hända under hösten. Därför var det dags att göra ett nytt häfte, från juli till december. Ett par små förändringar från det förra, lite mindre textstorlek på dagarna och bibelreferenserna till söndagarna. Jag har inte lagt in några sådana på andra helgdagar (t ex alla helgons dag och julafton), tror att det blir lite trångt. Finns som PDF här.

Publicerat i spelafela | Märkt | Lämna en kommentar

Fredagsjazz

Strax före jul köpte jag en ny telefon. På min gamla, som egentligen inte var så gammal, hade pekskärmen slutat fungera. Med nya telefonen kom ett nytt abonnemang och 12 gratis månader på Deezer, en streamingtjänst för musik. Det är kul, jag lyssnar på mer musik nu än jag gjorde innan och har upptäckt en del nytt. Visst är det inte lika härligt som att lägga en LP på skivspelaren, men det blir väldigt bekvämt.

Det finns förvånansvärt mycket irländskt, all gammal jazz man kan tänka sig, lovsång när man är på humör för det och mello-låtarna som barnen vill höra ibland. I kväll var jag jazzsugen, sugen på jazzfiol. Kanske för att Svend Asmussen fyllde 100 i söndags? Jag letade bland albumen med Stephane Grappelli och hittade Chapeau Blues, som han gjorde tillsammans med Stuff Smith. Fantastiskt! Underbart att höra Grappellis mjuka, lyriska spel möta Stuffs skitiga blues.

Sen blev det bara Stuff ett tag. Härligt. Nu kanske det får bli lite Svend? Jag tror att det var 10 år sedan jag lyssnade på honom live, strax efter att han fyllt 90. Vilken hjälte.

Spelsugen blir man ju också!

Publicerat i spelafela | Märkt | Lämna en kommentar

Ute med felan

Inte min fela den här gången. Jag var på väg till en pub för att dricka lite öl tillsammans med några teologvänner, men tog ett par vändor längs gågatan med kameran först. Så kom hon gående med cellon på ryggen. Musikinstrument väcker alltid mitt intresse, det var bara lyfta kameran och skjuta. Lite panorering fick det bli p g a den långa slutartiden men det gick ju riktigt bra. Gillar att hennes huvud hamnade så perfekt i fönstret. När man tar en sådan här bild hinner man inte riktigt tänka på den typen av detaljer. Det kan ha varit tur helt enkelt, men jag vill gärna inbilla mig att jag gjorde det automatiskt, halvmedvetet.

L1001642

Publicerat i spelafela | Märkt , | Lämna en kommentar

Travelers Notebook Kifu

I’m not a very serious go player, but I like the game. My rank is low so I haven’t begun recording games yet, but I made a simple kifu insert PDF. If you are a go player and want to record games in your Midori you might be interested. Download it here, print duplex, fold and cut. It’s got fields for (D)ate, (R)esult, (B)lack and (W)hite player, a 19×19 grid and 12 lines for comments. ”Kifu” is written in japanese in the top left corner and there’s a minimal go diagram in the right. Hope you like it!

Publicerat i spelafela | Märkt , | Lämna en kommentar

Däremellan kommer fasta

Ja, nu är det fasta. Jag blev glad när det var askonsdagsmässa på morgonen i församlingen där jag bor. Egentligen min församling, men när jag säger ”min församling” tänker jag på den församling jag är aktiv i, både på arbetstid och fritid. Hur som helst passade det bra med morgonmässa, det är också skönt att verkligen gå in i fastan på morgonen i stället för att vänta till kvällen.

Som en kompis med mer frikyrklig, karismatisk bakgrund uttryckte det är det få som ”verkligen” fastar under fastan, dvs slutar äta mat. Själv försöker jag skala bort en del vardagslyx. I år ska jag även avstå från kaffe, något som jag mer ser som livsnödvändighet än lyx i vanliga fall. Men det är nyttigt att påminna sig om vad som egentligen är viktigt.

Det blir nog lite mindre kött i maten också. Dels är det ju något man avstår från, men samtidigt känns det som en kärleksgärning mot bland annat klimatet. Oavsett var man står i frågan om köttätande måste man erkänna att dagens matindustri är en rejäl miljöbov. Men man ska nog tänka på vad man äter även om det är vegetariskt. Jag vet inte hur miljövänlig produktionen av t ex quorn eller diverse soja-låtsas-kött-produkter är?

Nuförtiden är kanske den här typen av fasta mer vanlig, fasteutmaningar där man fokuserar på diverse goda gärningar. Den stora fastekampanjen som genomförs varje år är ett exempel på det, människor skänker mer pengar än under resten av året. Många försöker också skapa mer tid och utrymme för Gud, genom bön och bibelläsning.

Det fick mig att fundera lite. Är det så att vi under fastan lever det kristna liv vi borde leva året om? Kan man i så fall se fastan lite som ett träningsläger?

Publicerat i spelafela | Märkt | Lämna en kommentar

Kameran ska alltid vara med

På väg hem från Johannelund funderade jag på om kameran skulle få ligga i väskan. Jag hade den framme på vägen dit men tog inte en enda bild. Men man vet ju aldrig, tänkte jag och lät den ligga i fickan så länge. Fickorna på vinterjackan är så stora att kameran går ned utan problem. Vilket också beror på att kamera och objektiv är ett ganska litet paket.

När jag kom fram till isplanen mellan de två skolorna tänkte jag ta en bild ut över isen och snön, inramad av träd. Då kom en jätteflock fåglar och flög runt området i åtminstone ett par minuter. Jag tog många bilder, flera blev rätt bra men den jag tycker bäst om är en av de första, precis när flocken kom.

L1001307

Bilden är rätt mörk, men det var ju på kvällen och då är det rätt mörkt så här års. En kamera med automatik hade säkert överexponerat så att det sett ut som dag, men jag kör så gott som alltid i manuellt läge. Ljusmätare är bra att ha men oftast hamnar jag ganska nära rätt exponering ändå efter alla rullar som gick genom M4an.

Det jag gillar mest med bilden är hur fåglarna liksom flyter ihop med grenarna, ingen tydlig gräns syns. Det är också bild som man inte kan planera. Kameran ska helt enkelt vara framme och redo. Alltid redo.

Publicerat i spelafela | Märkt | Lämna en kommentar