Igår tog jag mig äntligen till O’Connell’s onsdagssession igen! Det var fullt ös när jag kom in genom dörren, lite sent vid 20-tiden. Ganska mycket folk, men inte för många, jag tror att vi var 12. Ganska bra blandning på instrument var det också. Tre fioler, det funkar i en så stor grupp men det är lite max för en session (tycker jag). Vi spelade visserligen inte alla hela tiden. Det var också tre banjos och man kan tro att de skulle ta över totalt men det tycker jag inte att de gjorde. En concertina var ett väldigt trevligt inslag som man inte får höra tillräckligt ofta.

Jag gillar verkligen denna session. Det är skön stämning, väldigt opretentiöst, behagligt tempo på låtarna, många ”standards” men inte bara. Min repertoar är liten och rostig, så det brukar bli ganska många låtar som jag inte kan, men det gör inget. Ibland är de tillräckligt bekanta för att spela med ändå och ibland är det skönt att ta en liten paus.

En bra session har ju inte bara musik, det som sker mellan låtarna är lika viktigt. På så vis var det ganska högt tempo igår, det var inte mycket ”dötid” mellan låtarna. Men jag satt lite på ett hörn, vilket gjorde att jag kunde varva spelandet och småprat med kompisen bredvid (som inte hade något instrument med sig den här gången).