Igår spelade Lena Jonsson Trio på Katalins jazzbar. Jag köpte biljetter till hela familjen, utan att egentligen ha hört dem tidigare. Har ju haft ganska dålig koll på folkmusikvärlden ett tag, Lena har jag nog hört vid några tillfällen men det var ganska länge sedan. Men konsert är ju roligt och det kunde vara en kul sportlovsaktivitet tänkte jag.

Det var otroligt bra! Ruskigt svängigt, tajt och samtidigt spännande. Härlig variation på låtarna med en del stillsamma bitar, svängiga 16-delspolskor och några låtar som drog åt ett amerikanskt bluegrass-hållet. Inte konstigt eftersom Lena varit en hel del i USA. Fiolspelet var otroligt, varenda ton satt där den skulle och det märks att hon har en väldigt stor bredd att ösa ur. Allt ifrån bluesiga riff med rejält skrap (något positivt) till mjuka lena (ha ha) klanger. Samtidigt var det ett riktigt triospel, gitarren och basen var inte bara stöd utan fick eget utrymme.

Svårt att välja ut någon favoritlåt – kanske pga att alla var nya för mig. Jag köpte två av deras skivor på vinyl, så jag ser fram emot att lyssna mer. På skivorna får man förstås inte höra mellansnacket, t ex om hur videon till Ispolskan delvis spelades in med telefon på en is som var allt annat än säker.