I helgen firade vi dansvänner som fyllt 50. Det var roligt, mycket folk som vi inte har träffat på flera år. Spela till dans var det också fint att göra, för det var verkligen inte igår jag gjorde så det. Spelmännen hade jag inte heller träffat på länge. Det blev ett kärt återseende och vi hjälpte varandra att komma ihåg låtar vi hade gemensamt. Några upprepningar blev det, men vad gör det när man bara spelar för att det är kul?

Dottern var lite extra trött efter en förkylning i veckan, så vi stannade inte jättesent. Nästa gång kanske det kan bli lite längre, med mer spel. Förhoppningsvis dröjer det inte lika länge till den gången…